HISTORIA

INTERNATIONELLA
SYMPOSIER

SVAMPFÄRGAR-
SÄLLSKAPET

BÖCKER

HÄNDELSER

 

 

17th International Fungi & Fibre Symposium
Madeira Park, British Columbia
Canada
October 17 - 22, 2016

Efter många timmars flygresa via Island och en övernattning på Motell vid ”Hästskobukten” i Vancouver, startar vi resan mot Madeira Park.  Med en tur på färjan över bukten där vi på andra sidan möttes av en Skolbuss för vidare färd till Sunshine Coast.  Under en timme följer vi Stillahavskusten som måste vara ett pardis sommartid.

Framme i Pender Harbour inkvarterades vi, Elise, Siv, Margareta, Rakel och jag i en ”Radhuslänga” i en nybyggd turistanläggning.  Huslängorna ligger i en sluttning nära hamnen för fritidsbåtar. Fin utsikt. Utmärkt boende.
Invigningen första kvällen, en resa till okänt mål. Med buss anländer vi till ett naturcenter. Vi möttes av ljuvliga dofter som visade sig komma från flera grilleldar.  Det doftade av veden man eldade med och från Lax-flaken man enligt gammal sed grillade. Vi befann oss i ett Indianskt kulturcenter.

Efter att en stund njutit av dofterna och fått veta lite om deras traditioner inbjöds vi in till ett hangarliknande hus. Vi satte oss alla på en läktare och en fantastiskt föreställning med sång och dans till trummande trummor enligt Indianska traditioner började.  Det blev paus i föreställningen och bord dukades, den grillade laxen med sallader och tillbehör serverades. Mmm. Alla mätta, snabbt städades borden bort och dansföreställningen kunde fortsätta.  Den första delen av föreställningen var vild och häftig, den andra delen var lugnare och meditativ. 
Dessa indianska sammankomster kallas ”Portlack” som betyder fest, firande, samvaro, gemenskap.

Symposie-programmet för veckan bestod som vanligt av workshops med olika innehåll. Förutom svampfärgning kunde man anmäla sig till smycketillverkning, av svampar så klart, korgflätning av Ceder-bark som doftade så gott, mycket snygga korgar.tovning, Svamputflykter mm.

Över hundra deltagare, från 11 länder, samlades vid de gemensamma middagarna. Kvällarna blev sena, dagsprogrammet var intensivt.  Utställningslokalen var öppen några timmar på eftermiddagen och blev en fin mötesplats. Deltagarna själva gjorde utställningen med egna alster. Man inspirerar varandra och utbyter både kunskap och idéer. Det ärt roligt att möta både gamla och nya svampfärgare. Jytte från Danmark och Anna-Elise från Norge är mina vänner sedan1985.Vi träffades på Svamp- färgningssymposiet i Sorö, Danmark.  Alisa USA, Sissi Italy, Annie Belgium och Nancy USA blev nya svampfärgarvänner.  Med dagens internet är det ju enkelt att hålla kontakten med varandra.

Färgning och betning gjordes i Canada, kanske, enligt växtfärgnings-traditionen med ex. järnbetning.Ger mörkare färger. När jag i min begynnelse med svampfärgning 1978, blev varse att jag av svamparna, beroende på vilken mängd jag använde,  kunde få så många kulörter och nyanser, med enkel betning, insåg jag att det var ett skonsamt sätt för både materialet och naturen.   Jag har nog genom åren pratat mig varm för ”skonsam” svampfärgning.. Tycker det är naturens under att svamparna ger alla regnbågens färger på ett så  enkelt sätt när man betänker att det genom årtusendena i strävan att förgylla tillvaron  närmast utrotat både snäckor, växter mm. 
Ta vara på naturens gåvor men var rädd om naturen. 

FäRGERNA VäXER I SKOGEN!

Hjördis Katarina Lundmark

 

---

 

11:e Internationella Svampfärgningssymposiet

I australien

---

 

10:e Internationella Svampfärgningssymposiet

Laplands Mykologiska Sällskap, Lapin Sieniseura, inbjuder till det 10:e Internationella Svampfärgningssymposiet den 15-19 augusti 2001, på Rovala vuxenutbildningscenter i Rovaniemi, Finland.

ÄRTTRYFFEL VID POLCIRKELN

AV HANS ANDERSSON

Det 10:e Internationella Svampfärgarsymposiet hölls den 15-19 augusti i Rovaniemi i Finland. Rovaniemi ligger strax söder om den Norra Polcirkeln. För många besökare en exotisk plats. Det blev en mångnationell träff där deltagarna fick lära och lära ut färgningskunskaper, visa sina alster och framför allt träffa gamla vänner och knyta kontakter med nya. De finska värdarna gjorde sitt yttersta för att alla skulle trivas och norra Finland bjöd på sitt bästa väder. De av oss som bodde där symposiet hölls på Rovala skola kan bara säga att login var utmärkt och maten god.

Förväntningarna var lätt uppskruvade när bussarna körde upp framför skolan som skulle ta oss ut i den finska taigan på vår första utflykt. Denna tidiga utflykt som i programmen från tidigare symposier benämnts ”early-bird foray” och så även nu. Ärttryffel (Pisolithus arhizus) var utlovad denna svamp som jag färgat med en gång. Den var då som ett pulver och hur den växte och i verkligheten såg ut hade man bara diffusa föreställningar om. Att den då gav en brun färg det hade jag konstaterat.

Förväntansfulla nordbor, britter, amerikaner och några till äntrade bussarna och det bar iväg sista biten ganska mycket uppför till ett sandigt och tallrikt område. Kanske inte Finlands vackraste för där fanns också ett stort grustag som gjort stora ingrepp i naturen. Men den sandiga marken var tydligen en bra växtplats för ärttryffel. Marken var beväxt med mestadels lavar något en liten flock renar uppskattade. De tittade storögt och nyfiket på den mycket större flock människor som vällde ut ur bussarna.

Överallt växte bland tallarna pepparriskor. Så mycket pepparriska. Där fanns också rödskivig och gulskivig spindling. Vårat huvudintresse var emellertid ärttryffeln som visade sig växa bäst där marken blivit störd. På många ställen fanns spår efter motorfordon och i de hjulspår dessa fordon åstadkommit växte den. Vi tittade på många andra ställen där marken var obruten men utan resultat. Åh, så stora de var. De växte i alla stadier som stora kulor i sanden. De större hade redan börjat spora och var som halva bollar med sporpulvret frilagt inne i bollen. Väder och vind kan då lätt sprida innehållet. Ärttryffelns växtsätt är päronlik och foten går långt ned i sanden. De omogna exemplaren har en blek färg men de mogna får den bruna färgen. De faller då sönder i toppen och sporerna kan då spridas. Att svampen bildar mykorrhiza med tall är kanske inget att förvåna sig över.

Så gick den första dagen och glada utflyktsdeltagare for åter till Rovala och en del skulle dagen därpå prova på att färga ullgarn med svampen.

Så blev det också arbetsgrupper som arbetade med att färga med ärttryffel. Deltagarna hade först lite svårt att hitta till ”sin” grupp så starten blev blandad. Tilltaget upptäcktes förståss av de finska organisatörerna som lotsade dissidenterna till rätt grupp. Att påstå att det inte gjorde något att vara i ”fel” grupp var något som inte ens existerade i en finsk sinnesvärld. Så när alla var på ”rätt” plats i ”rätt” grupp på ”rätt” våning och i ”rätt” rum kunde arbetet påbörjas.

ÄrttryffelDet blev i alla fall en trevlig grupp som var norsk/svensk/engelsk/amerikansk och så vår finska gruppledare förståss, en kul tjej med glimten i ögat. Garnet vi fick tilldelat var betat med alun och vägde 1hg. Vår grupp skulle färga med 6,3 g ärttryffel i badet, förhållandet blev 1/16. Alltså väldigt lite svamp. Färgbadet fick sjuda en timme innan det späddes med mer vatten till ursprunglig volym. Kanske var det lite mer men vår kastrull var liten. Garnet blöttes i varmt vatten och lades ned i kastrullen och temperaturen tilläts gå upp till 90 grader. Där passades det i ytterligare en timme innan det togs upp och tvättades. Färgen kan närmast beskrivas som kola som färgen på de karamellremmar man kan köpa med kolasmak.

De andra färgningar som andra grupper gjorde hade förhållandena vatten/svamp som 1/1, _, _, 1/8 samt vår som var 1/16. Mängden svamp har alltså varje gång halverats i förhållande till samma mängd vatten. Det betyder gram svamp 100, 50, 25, 12,5 och 6,3. Färgen för 1/1 blev förståss väldigt brun men man får gå ned till 1/8 innan en tydlig nyansskillnad kan observeras och så förståss den kolabruna 1/16. Något att göra försök på vore att se hur mång bad alla dessa förhållanden ger och hur nyanserna blir på efterbaden. Teoretiskt borde det bli fler efterbad med samma färg för 1/1 än för _ men man skall aldrig vara för säker.

Alla som var med fick förståss vid garndelningen ett prov från varje färgningsförsök. Vid avslutningen fick alla dessutom en halsduk av siden färgad med ärttryffel av våra värdar. Min har batikmönster. Men det var för min del inte slut med detta.

Har en vän på Amerikas västra sida. Hon behövde en ärttryffel tyckte jag så förhoppningsvis kom den välbehållen över Atlanten fast hon hade farhågor om att den skulle explodera ombord på planet. Det gör nu inte mogna exemplar som redan öppnat sig så det var nog ingen fara. Bara man förpackar den väl för allt sporpulvers skull. Så fick jag då en gengåva, från Amerika, Indian Paint Fungus. En svamp som har ett liknande växtsätt som vår sprängticka men den är röd. Där ser man vad nytta man har att ha vänner. Vad det bliva månde av nästa symposium har jag bara vilda gissningar om men destinationen är mycket spännande: Southwest Australia.

Ärttryffel vid polcirkeln av Hans Andersson

9:e Internationella Svampfärgningssymposiet

Norge

'

8th International
Fungi and Fibre Symposium

Paul Smith's College
Paul Smith's New York
August 5-10, 1997

USA´s svampfärgare, för vilken Susan Hopkins var samordnare, stod i år värd för

The 8th International Fungi & Fibre Symposium
Symposiet var förlagt till Paul Smiths College i Adirondack nationalpark, 40 mil norr om New York.
Naturen i området har likheter med vår fjällvärld. Två tusen meter höga berg och många sjöar. Kanske lite mildare klimat. Förläggningen på Paul Smiths College var mycket komfortabel, i vacker natur, av Indianer trampad mark. "Skolmaten" var generöst tilltagen, varierande och god med mycket läckra efterrätter, frukt, glass och "bamsestora" kakor.

Program
Utställning av svampfärgade alster. Allt som visades på utställningen höll mycket hög, både konstnärlig och hantverksmässig klass. Försäljning av allehanda saker med svampanknytning samt föreläsningar. Utflykter till bl.a White face mountain och ett Indianmuseum. Barbecue med Campfire blev en förtrollande vacker kväll.

Svampfärgning
Tio arbetsgrupper färgade med två färgarsvampar var. Många härliga färger kunde beskådas när garnet hängde på tork ute i det gröna. Därefter s.k. Pot Luck färgning, med vilket menas "man tager vad man haver" att färga med. Svampar från utställningsbordet testades. Att färga siden, göra papper av svamp, måla svampakvareller fanns också med i programmet.

Exkursioner
Vi botaniserade i de närbelägna skogarna. Tyvärr hade sommaren varit lika torr där som här så svamptillgången var inte den bästa. Drömmen om att få se de de speciella arter som vanligen förekommer i dessa trakter, grusades. Ett trevlig fynd gjordes dock. En rödgul parasitsvamp med namnet Lobster Mushroom lyste i gläntorna. Denna parasitsvamp angriper riskor och kremlor. Före angreppet är svamparna oätliga men efter Lobsterangreppet ansågs dom som goda. Lobster Mushroom kan användas till garnfärgning den ger en rosa-aprikos färg. Se bifogat foto. Garnet nr 2 från höger på bilden är färgat med Lobster Mushroom.
I symposiet deltog ca 100 personer från 9 länder. Från Sverige var vi 14 deltagare. Vi blev mycket väl omhändertagna och symposieveckan är ett fint minne att bevara i våra hjärtan. Att åter möta svampfärgarvänner från när och fjärran, både kända och okända är inspirerande. Miriam Rice kunde inte delta i symposiet på grund av sjukdom i familjen. Vi saknade henne mycket och hoppas att vi möts igen vid nästa symposium i Norge.
Våra norska vänner erbjöd sig att arrangera nästa Internationella Svampfärgningssymposium år 1999. Det ser vi fram emot. Vid Svampfärgarsällskapets årsmöte kommer vi att visa diabilder från symposieresan.

Hjördis Lundmark

7:e Internationella Svampfärgningssymposiet

Intresset för svampfärgningssymposiet har varit stort. Deltagarna "droppade" in under måndagen och muséets utställningshall, 500 m2, fylldes till brädden med en stor variation av alster som deltagarna hade med sig. Underbara saker skapade av svampfärgad ull och garn.

Vävda plädar, vepor, mycket vackra stickade tröjor, mössor och vantar. Läckra tovade hattar och tovade konstverk. Silke färgat med svamp, mycket vackert. Fina pappersark tillverkade av svamp. Konstverk målade med koncentrerad svampfärg. Här visades prov på enorm kreativitet och mycket hög kvalitet. Så här efteråt önskar jag att denna utställning skulle fått ses av flera, kanske som vandringsutställning. Invigning med självlysande dansare.

Fem unga flickor i en dansgrupp öppnade med "action". Flickorna dansade i en nedsläkt lokal i skenet av ultraviolett ljus. De var iklädda benvärmare, armmuffar och pannband stickade av "självlysande" garn färgat med Cortinarius venetus, olivspindling. Mycket effektfullt.

Öbackaringen dansade och en speleman blåste i kohorn. Miriam Rice från Californien, en förgrundsgestalt för svampfärgarna öppnade den under dagen framväxta utställningen. Dagen avslutades med delikat svampsoppa och svamppaj.

Miriam Rice

Svamputflykt och föreläsning
Tisdagens program började med exkursion, deltagarna fördelades på tre bussar med olika destinationer. Trots den varma och torra sommaren fanns det färgsvamp just denna vecka och alla fick se bland annat lysticka, grovticka, alticka, busksvamp och flera arter spindlingar. Det var för många en upplevelse.

Nästa programpunkt för dagen var en efterlängtad föreläsning.

Klaus Höijland, Oslo, berättade till, egna och Hans Marklunds, bilder om svamparnas pigmentinnehåll och kemi. Det var en omfattande, mycket lärorik och uppskattad föreläsning uppdelad i två avdelningar.

Under dagen startade också det praktiska arbetet med svampfärgning. Elva grupper fick alun/vinstenbetat garn och två olika svampar var att färga med. Redan efter några timmar kunde de första färgningsresultaten beskådas. På en "höhässja" utanför Muséet hängdes alla härvor upp. Reslutatet under veckan blev över fyrtio olika kulörer i regnbågens alla färger.

Allaktivitetsdag
Under onsdagen sjöd muséet av aktiviteter. Svampfärgningen fortsatte och olika hantverk och tekniker visades. Fårklippning, kardning, spinning, tovning och vävning. Olika ullsorter visades. Äldre stickteknik och nålbindning demonstrerades. Miriam Rice tillverkade papper av svamp.

Konstnären Rolf Lidberg målade svampar.
Man kunde också titta på en svamputställning. Symposiet till ära kunde man under dagen få vykort och brev stämplade med postens minnnesstämpel. På kvällsprogrammet stod en utflykt till Västanåfallets naturreservat. Där bjöds alla på vacker natur och norrländska specialiteter. En härlig, varm kväll med amatörteater och folkmusik.

Alla var lyriska på återresan.

Höga kusten
En resa i det Ångermanländska kustbandet blev torsdagens dagsprogram med besök hos lokala hantverkare, i fiskelägen och vår nya sevärdhet, Vedabron (Höga kusten-bron)

Deltagarna hade turen att hitta svamp även på denna utfärd. Mest uppskattade fynd var lysticka och grovticka.

Från tovesocka till modernt möbeltyg
Britt-Marie Hellgren, konstnär berättar om tovningens underbara konst. En fin föreläsning om ullens genialiska egenskaper och om tovningstekniker genom tiderna.

Avslutning och delning av provtåtar
Fredag. Uppbrott!

Nedmontering av utställlningen.

Garndelning, utan trassel fördelades 6 000 "provtåtar" bland deltagarna.

Officiell avslutning
En kort summering av symposieveckan till musik av Härnösands dragspelsklubb som bland annat spelade Månsken över Ångermanälven.

Dagen avslutades med stadsvandring i Härnösands äldsta stadsdel. Visit på residenset hos Landshövding Öhrn med fru, avslutningsmiddag på anrika St Petri Logen där alla samlades till en trivsam kväll. Under kvällen beslutades att nästa Internationella symposium hålls om två år i USA.

Det var en minnesvärd vecka.

Hjördis Katarina Lundmark